Med anledning av reportaget ”Stassråden” och andra yrvakna jämställdhetshälsningar tidigare år kommer här några saker som jag undanber mig för årets uppmärksammanden av den 8 mars.
BLOMMOR har inget med saken att göra. Detta är en dag för kamp och synliggörande av könsmaktsordningar och inte den dag om året där heteromän för en gångs skull ”tar disken” eller ger BLOMMOR till sina heterofruar.
GRATULATIONER. I en individualiserad analys av 8 mars kan det kännas fint att ”vilja synliggöra” eller ”gratulera” exempelvis kvinnor för att de är kvinnor. Detta är en del i ”kvinnor och män är olika men lika mycket värda-tänket” som osynliggör hur kvinnor och män görs till olika genom att vårt språk, vår infrastruktur, vårt arbete delas upp och könssegregeras för att kunna påstå att könen kompletterar varandra och att löneskillnader exempelvis jämnas ut i varje heteromonogamt team. Dessutom är ett GRATULERANDE ett positionerande av en person i ett kvinnofack och tar bort den rätten till självdefinition och självkännedom som varje person ska få ha. Det finns så många olika erfarenheter av förtryck på grund av genus.
HÄNVISNINGAR TILL KVINNOFRÅOR är att välja att se genussystemen som sådana som bara påverkar kvinnor. Den ännu värre varianten av det här är hänvisningar till KVINNOFRÅGAN.
HYLLNINGAR av Sverige som världens mest jämställda land är ett så grovt osynliggörande av orättvisor på grund av genus som finns och ett påstående om att ”vi” skulle vara fria från sexism, objektifiering, ouppklarade övergreppsfall och lönediskriminering bara för att det finns ett RUT-avdrag som gör en samhällsklass mer jämställd inom den heterosexuella parrelationen.
SJUNGANDE AV ÅÅÅÅ TJEJER, VI MÅSTE HÖJA VÅRA RÖSTER FÖR ATT HÖRAS lägger enligt min mening problemet och ansvaret hos tjejer för att göra upp med patriarkatet på ett bättre sätt än vad de lyckats med. Återskapar också tanken om könsmaktsordning som en kvinnofråga och inte något som handlar om normer för genus generellt, som påverkar alla och blir allas problem att lösa.
ATT GULLA MED/PEKA UT MÄN såhär ”å vad roligt att ni också är här och intresserar er för våra frågor” det är att ge män och mäns positioner ännu högre status samt att positionera sin egen politik som särfråga. Lätt hänt, när denhär inställningen till ”jämställda män” och ”såna frågor” finns över allt.
HYLLANDEN AV SYSTERSKAPET framför hyllanden av det feministiska kollektivet. Det finns många sexistkvinnor och liberalfemininster som jag inte räknar som en del i min kamp och en mängd queera människor och män som har erfarenheter av att utsättas för patriarkalt förtryck (+ har lika mycket analys som feministkvinnor) som jag absolut vill arbeta med.
Fyll gärna på med fler förslag och analyser eller kommentera på de befintliga! Heja heja!
/Adrian
jonas
05 mars 2012
åååååh tjejer är inte att lägga ansvaret på tjejer, det är en kampvisa för kvinnor. Jag håller ju med i analysen i övrigt. Men tycker inte det lägger ansvar på tjejer. Den synliggör snarare att kvinnor motarbetas av väldigt många män, att det finns en intressekonflikt där kvinnor i mycket högre grad kämpar för feminism medan många män ofta aktivt motarbetar feminismen för att de på många sätt har intresse i att behålla sin makt. ”åååhåhåhååhåhh tjejer, hbtq några feminist män etc, vi måste höja våra röster eftersom patriarkatet försöker tysta oss och då måste vi gå ihop och skricka ännu högre, kämpa ännu mer och slå tillbaks mot dom som tystar oss. Det är inte vårt ansvar utan det är bara något vi måste i denna skitvärld”, skulle texten också kunnat gå ;-)
Adrian Repka
05 mars 2012
Jag tänkte den texten i jämförelse med begreppen ”ta betalt” och ”ta plats” som ju också florerar i vissa feministiska sammanhang, som att det inte också handlar om att någon måste vara villig att betala eller ta ett steg tillbaka.
Att inte bara tjejer måste höja sina röster utan också att någon måste bereda utrymme för att rösterna ska kunna bli hörda och bli tagna på allvar.
Tack för kommentaren, jag är glad att den står med här!
dean
06 mars 2012
”Hänvisningar till kvinnofrågor” – jag fattar inte? Vad menas med hänvisningar till kvinnofrågor? Och är det inte rimligt att diskutera just kvinnofrågor på kvinnodagen?
Adrian Repka
07 mars 2012
Hej! Ja, det är ett sätt att se det. Det jag tänkte på är att det är så synd att resten av samhället då kommer undan med att tänka att politiken som bedrivs bara handlar om kvinnor och inte exempelvis fokuserar på hur alla berörs i systemet. Vi kan säga att det är hemskt att politikerkvinnor som Annie Lööf får kommentarer om sitt utseende. Men det når inte hela vägen om vi inte också synliggör hur Fredrik Reinfeldt och andra manspolitiker då framstår som neutrala, rationella och oproblematiska – vilket självklarhetens privilegium de har!
Jag tror att vi måste börja prata om maskulinitets- och mansnormer för att förstå varför utvecklingen går så långsamt (fast vi vet så mycket) – det finns ett motstånd inom systemet mot att släppa nuvarande centralitet och utrymme i samhället. Maktförhållandet i systemet bibehålls av att även vi väljer att fortsätta att kontrastera ”politik” och ”kvinnopolitik”, ”politiska frågor” och ”kvinnopolitiska frågor” eftersom ”politik” då framstår som något neutralt men i själva verket är definierat av och utifrån maskulina män.
Tidigare fokuserades det dessutom enbart på sakfrågor och nu har rörelserna mer och mer börjat syniggöra att vi inte kan renodlat prata om exempelvis sexism och genus, för att vi också måste ta hänsyn till att sexism slår så jäkla olika beroende på exempelvis ens klass, hur andra läser ens sexualitet, vilken kroppsbyggnad en har och huruvida en blir rasifierad eller inte. När länkarna mellan dessa maktordningar kopplas samman märks att det inte ”bara” handlar om ”kvinnofrågor” utan om normer, kultur och vilka ideal vi har för människor. Att även vi behöver ta reda på vilka det är vi pratar om när vi säger ”kvinnor” till exempel för att förhindra att även vi gör osynliggöranden av olika positioner inom kvinnospektrat.