Mansrollen är en ödesfråga

Andrea Edwards i SCUM-manifestet. Foto: Turteatern

Män får inte vara mjuka. Män måste vara hårda med ballar av stål och hela tiden bevisa något som ingen riktigt vet vad det är.

Män får inte visa känslor. Män måste vara logisk/rationella och hålla sig till den verklighet som skapats av andra män.

Män får inte vara romantiska. Män måste vara tydligt målinriktade. Hellre våldta än älska med.

Män får inte vara beroende. Män måste vara ensamma enheter utan känsla av samhörighet. Endast uppleva överlägsenhet.

Män får inte vara rädda. Män måste alltid vara beredda på att attackera, och försvara det där som ingen riktigt vet vad det är.

Män får inte undra. Män måste alltid veta allt redan innan alla andra vet.

En gammal mansroll

Vita män blir i Sverige idag inlärda att ha hobbys som går ut på att döda djur, äta döda djur, dricka alkohol, objektifiera kvinnor, intressera sig för vapen, vara rasistiska, tjäna pengar på aktier och släppa ut koldioxid. Inga av dessa beteenden är hållbara. Inget står i samspel med tanken om hur en “bra person” skulle vara. Då skulle vi snarare leta efter snällhet, generositet mot medmänniskor, hushållande med resurser, medvetenhet kring klimatpåverkan, mod och civilkurage att ingripa vid orättvisa, nyfikenhet och lyssnande. Det är ett samhällsproblem att vi tillåter män att bli och förbli individualistiska arsel.

En hysterisk kvinna

Det är för lätt att avfärda författaren Valerie Solanas som en galen kvinna. Det är just så typiskt att just kvinnors vrede ska förminskas till hysteri. Jag är så fylld av beundran för den omfattande systemkritik som hon levererar. Försök ni att argumentera emot med rakt tal istället för med kvinnostereotyper så märker ni att ni saknar försvar: den maskulina hatkulturen är kall, egocentrerad, pengafixerad och utgör ett hot mot – bland annat – mänsklighetens existens. Det var jag övertygad om redan innan jag såg uppsättningen. Heterohatets Dag har under flera år uppmärksammats i Göteborg.

En personlig möjlighet

Att vara uppfostrad till man kan vi inte göra något åt, och det är inte heller det som Solanas är ute efter, vad jag förstår. Jag tror att Solanas menar att vi alla kan påverka vilka mansideal vi bygger vidare på och vilka vi släpper. Vi kan inte välja våra överordnade positioner så som de vita och de heterosexuella, men vi kan välja vad vi gör av dem och vad vi gör med den makt vi automatiskt får med dem. Det kan kännas som en kollektiv bestraffning för ett beteende som vi inte valt själva för att det varit så förväntat och setts som så neutralt. När vi förstår vad vi håller på med i vår mansroll kan vi göra oss fria och omprogrammera oss och varandra. Att trakassera och mordhota är ett exempel på mycket inkompetent maktanvändning. Och så tröttsamt stereotypt manligt beteende.

En humoristisk uppsättning

Fram till den 5 november spelas SCUM-manifestet och “Infestus” på Turteatern i Kärrtorp, Stockholm. Besök den. Ta ansvar för vår position och känn hur mycket mansrollen påverkar allas våra liv negativt – övertidshets, alkoholism, lumpen och frånvarande farsor. Var modig och våga lyssna. Våga utvecklas. Känn vikten falla från dina axlar, ansvaret i magen. Ta inte SCUM så personligt eller bokstavligt, utan som ett inlägg med glimten i ögat – det är ju just humor till varje pris som är en av de där sakerna som män brukar försvara.

Lyssna på Sara Hansson som missunnar folk att vara sura över SCUM-teatern i P3:s tankesmedjan.

Inlagd i:aktivism, analys, ansvar, återskapa, övergrepp, genus, hat, könsroller, konst, litteratur, makt, moralpanik, våld