Checklista för transtillgänglighet i högre utbildning

Publicerat på 04 maj 2011

1


Rosa Kuvertet är ett projekt som vill skapa tillgänglighet och bekvämlighet för transidentifierade personer i högre utbildning och förebygga diskriminering.

Vår pedagogik bygger på att personal på högskolor och universitet inte behöver veta allt om trans och transpersoner om de bara kan se könskodade och kroppsliga platser i sin egen organisation. Det de behöver se är de riskområden som kan skapa funktionshinder för transidentifierade studenter. Våra exempel på riskområden som vi listat i vår checklista är

  • personnummer och annan könsregistrering
  • namn
  • pronomen och könsbestämmande av grupper
  • kropp och könsuppdelad infrastruktur
  • integritet och ansvarsfördelning
  • innehåll, osynlighet och exotisering

Konsekvenserna av exkluderande platser är att många transidentifierade personer och transsexuella undviker att söka till högre utbildning, hoppar av utbildningar på grund av friktioner med infrastrukturen, inte kan använda sig av sin utbildning efter dess avslut eller söker sig till genusvetenskapliga utbildningar för att ha bättre chanser att få en akademisk frizon.

Fundera på vilka hinder som transidentifierade personer och transsexuella kan stöta på hos er och följ vår checklista för hur ni kan och justera era riskområden innan någon hamnar i kläm.

Riskområde: personnummer och annan könsregistrering

  • Använd inte personnummer för att avgöra vilket kön en person tillhör. Rådande lagstiftning godkänner endast två kön fastän deras bärare har en bredare variation av identiteter och kroppar. Dessutom kräver ett juridiskt könsbyte idag sterilisering, vilket gör att många transsexuella har ett juridiskt kön som inte hör ihop med kroppen och identiteten.
  • Utveckla rutiner för att kunna ändra personnummer i era system för de studerande som byter personnummer under utbildningens gång eller efter den, och då behöver exempelvis ett nytt examensbevis.
  • Minimera könsregistrerandet. Oftast är det irrelevant och kön registreras på slentrian för att det ses som ett neutralt område.
  • Om kön ses som relevant för exempelvis en enkäten, ha den helt som fritextfält (kön:__________). Ett fritextfält bekräftar inte den heteronormativa man/kvinna-dikotomin och inkluderar istället dem som definierar sig som något utanför den.

Riskområde: namn

  • Gör det möjligt för studerande att byta tilltalsnamn för sociala situationer i de centrala registren. (Kim Almér (Jur. Kristina Almér)) På så sätt behöver personen varken bli tilltalad vid fel namn vid upprop med nya lärare och behöver inte byta namn innan den kanske riktigt vet vad den vill heta. Dessutom kan ett namnbyte kosta 900 kronor, vilket inte alla studenter har råd med.
  • Undvik helt att ha muntliga upprop och ersätt dem med exempelvis digitala. Vid muntliga upprop finns risk för att en uppropare börjar säga både det föredragna och det juridiska namnet och sedan fråga inför alla vilket namn det nu var som gällde.
  • Gör det enkelt för studenter att få ett nytt juridiskt namn på sina intyg och exempelvis examensbevis. I ett idealsamhälle skulle ett genuskodat namnbyte, som från Kristina till Kim vara en värdeneutral sak, men nu finns fortfarande behovet för att minimera risken för exempelvis att utsättas för transrelaterad diskriminering på arbetsmarknaden.

Riskområde: pronomen och könsbestämmande av grupper

  • Använd hen, den eller ett namn du vet stämmer vid benämnande av en ny person. Tala om studenten när du pratar med kollegor. Hur en person definierar sig syns inte på personen. Det går inte heller att se på en person om den är transidentifierad eller inte.
  • Lyssna på vad andra säger om en person eller fråga personen självmant om hur den vill bli tilltalad. Det kan ta lite tid att komma in i ett könsneutralt språkbruk, men om alla gör det tillsammans och hjälper varandra kommer det snart att vara del av organisationskulturen.
  • Utgå alltid ifrån att ni har tranidentifierade personer i grupperna ni tilltalar, och gör därför inga könsbestämmanden av grupper (‘hej tjejer’ eller ‘mina damer och herrar’). Uttalandena är färgade och skapar i sin tur kön.
  • Utgå inte för att ett namn är det samma som kön. Inte ens när Kim Almér har bytt namn från Kristina innebär det varken att Kim definierar sig som ‘en han’ eller är transidentifierad. Precis som det inte innebär att Kim definierade sig som ‘en hon’ så länge hen hette Kristina.

Riskområde: kropp och könsuppdelad infrastruktur

  • Gör alla toaletter könsneutrala. Det finns inga relevanta argument för att ha det uppdelat medan att låta bli att ha kvar uppdelning av toaletter på herr/dam bidrar till inkludering, tillgänglighet och säkerhet för personer som uppfattas som trans och således som någon som är ”i fel rum”.
  • Om omklädningsrum behövs i utbildningen, om än på en idrottsdag på en extern facilitet, är det viktigt att vara medveten om att kroppen kan vara ett känsligt ämne för transidentifierade deltagare. Tänk på förhand igenom var en person som definierar sig som något annat än man eller kvinna ska byta om, utan att göra det till en särlösning. Annars är risken att transidentifierade personer uteblir från kroppsliga sammanhang om inte lösningarna redan finns på plats. Ta parti för att studenter ska få byta om i omklädningsrummet som matchar deras identitet och var beredd att försvara dem mot andra studenter.
  • Om ni har internat eller liknande, dela inte upp boende efter tänkt kön. Det skapar felkategorisering och återskapar heteronormativa föreställningar.

Riskområde: integritet och ansvarsfördelning.

  • Om en av era studenter behöver komma ut som trans är det en brist i era system. Systemen ska redan på förhand vara skapade för att rymma och förvalta transidentifierade personer.
  • Var medvetna om era roller. Fråga personen det gäller om det som är relevant i situationen och för ert arbete – om strikt administrativa frågor. Allt för många transidentifierade personer och personer med transbakgrund har erfarenheter av att få integritetskränkande frågor av personer i maktposition för att någon passat på att vädra sin nyfikenhet.
  • Ansvaret ligger hos de professionella att ta reda på saker som de inte vet. Kvalitén på servicen ska inte vara beroende av studentens driftighet, tid eller ork att göra research om dess frågeställningar.
  • Lita på att studenterna själva vet vad de behöver. Om någon har bytt namn eller har behov av exempelvis ett eget omklädningsrum: fråga inte varför.
  • Låt personen avgöra själv vem den vill vara öppen för med sin transidentitet eller bakgrund. Det är inte din sak att berätta för någon annan eller att uppmuntra personen att berätta för fler. Öppenhet är inget ansvar.

Riskområde: innehåll, osynlighet och exotisering.

  • Det finns fortfarande en föreställning om att vetenskapen skulle vara neutral och inte bygga på heteronormativa föreställningar, innehålla transfobi och systematiskt osynliggöra transidentifierade personer. Det händer till exempel att forskare som är trans benämns vid fel pronomen i undervisningen och att undervisaren ignorerar rättelserna. Detta blir alltså både en kränkning och ett osynliggörande. Var källkritiska mot innehållet i undervisningen och ödmjuka när någon påpekar felaktigheter.
  • Synliggör trans där det går. Om ni har studenter på bilder på hemsidan eller i broschyrer se till att få en bred spridning så att fler kan identifiera sig med innehållet. Var medveten om att den mediala bilden av transpersoner och transsexuella matchar illa med verkligheten.
  • Inkludera trans i undervisningen på ett självklart och respektfullt sätt. Lika illa som det strukturella osynliggörandet är, är de transfoba exotiseringar som ibland sker när undervisare tänker att ingen i rummet är transidentifierad.
  • Problematisera i undervisningen varför det är de forskare som tillhör normen som fått dominera forskningen och skriva historia och vad det får för konsekvenser för uppfattningen av kunskapsfältet och vår historia.

Och kom ihåg att okunskap inte behöver leda till dåligt bemötande om en är ödmjuk inför den och respektfull mot personen som drabbats av den. Om det blir fel någon gång på någon av de ovanstående punkterna i checklistan erkänn att det blev fel och benämn hur det skulle ha sagts istället. Börja inte att bortförklara händelsen eller skylla på något annat. Lär av erfarenheten, medvetandegör effekterna av misstaget och försök att göra bättre nästa gång.

Lycka till!

SFQ – Sveriges Förenade HBTQ-studenter, projektet Rosa Kuvertet och utbildaren Adrian Repka.

Denna text är ett utkast och har inte godkänts av SFQ:s förbundsstyrelse.

About these ads