Jag är så djupt imponerad av människor som Liv Strömquist som lyckas vara så breda i sitt kritiska seende, så tydliga i sitt framförande och så humoristiska hela vägen. Jag älskar hur Liv förhåller sig till Britney Spears i Einsteins Fru. Istället för att hoppa med i trashningen av Britney analyserar hen Britneys beteende ur ett strukturellt perspektiv och tänker sig samtidigt på ett empatiskt sätt in i Britneys situation. Det är så snyggt gjort!
På samma sätt berättar hen om en mängd andra heteronormativa kärleksrelationer med konstiga maktspel så som Elvis, Stalins, Lennons och Einsteins.
Hur Liv Strömquist börjar den nya Prince Charles känsla med att beskriva manliga komiker och varför deras skämt fungerar är hysteriskt rolig att läsa. Den är skriven med sådan självdistans och självklarhet. Analysen är klockren och jag beundrar skärpan i de korta formuleringarna. Hen skriver bland annat om hur kvinnor och män uppfostras olika och hur kvinnans enda möjlighet att få tillgång till självständighet är genom en man, och att mansgrisgrejen därför fortsätter att vara gångbar och dessutom kan igenkänningshumorn kring mansgrisgrejen fortsätta att finnas. Äh, köp och läs boken istället. Såhär blir det ju inte alls lika bra.
Det jag vill komma till är att jag är så djupt imponerad och inspirerad av människor som Liv Strömquist som skapar på okonventionella sätt. Som istället för att teckna och skriva om roliga och glada saker tecknar och skriver skarpa analyser. Och istället för att göra dem i en uppsats, gör det som en serie för att fler ska (kunna) ta del av den och ändå källhänvisar hela vägen.
Om jag inte får läsa något annat i hela mitt liv, men skulle få läsa nya serier av Liv varje dag skulle jag välja att göra det.
Publicerat på 19 januari 2011
0