Öppna texten med grafisk formgivning som .pdf
När vi föds kan vår kropp enligt normen förstås som antingen en flickas eller en pojkes. Vilken av dem det blir bestämmer vilket juridiskt kön vi får, om näst sista siffran i personnumret ska vara udda eller jämn.
Vuxna i vår närhet ger oss namn, presenter och kläder utifrån könet och när vi blir äldre och får välja mer själva förväntas vi fortsätta på egen hand. Den personlighet vi utvecklar, våra intressen, våra rörelser och sätt att prata ska höra ihop med könet. Vi lär oss att när vi lyckas med det får vi beröm och när vi misslyckas bemöts vi med tystnad, skratt och annat som gör att vi skäms.
Vårt kön ska vara en del av vår identitet. Vi ska se oss som en flicka eller pojke och skapa vänskapsrelationer med andra av samma sort.
Samtidigt ska vi hålla ett öga på jämnåriga av det motsatta könet. Leka pusslekar, ha förälskelser och fråga chans. Vår pubertet förväntas innehålla frågor om hur normal vår kropp är och jämförelser med andra kroppar av samma kön.
Vår sexualdebut förväntas vara i tonåren. Vårt sexliv förväntas därefter vara med en person i taget av motsatt kön i form av penetrerande vaginalsex eller oralsex. Senare förväntas vi att bli kära i en person av det andra könet, flytta ihop, gifta oss, vilja och kunna skaffa barn för att kunna påbörja nästa cykel av förväntningar.
Har du aldrig tänkt på heteronormen tidigare har du haft tur. Du har genom att passa in tillräckligt mycket i den fått fördelar som du tagit för givna. Bland annat har du sett som seriös, pålitilig och enkel att ha att göra med.
Dina oförtjänta fördelar har tyvärr varit på bekostnad av andra. När människor tillåts att belöna det som förväntas, ses som naturligt och rätt blir det också okej att bestraffa och försöka att ändra det som bryter mot normen och ses som onaturligt och fel.
Heteronormen och lärares, föräldrars och idrottsledares oförmåga att göra upp med den är förklaringen bland annat till varför barn som föds med tvetydigt biologiskt kön fortfarande görs om till antingen flickor eller pojkar, varför “bögjävel” och “hora” är populära smeknamn i grundskolan, varför så många ungdomar med transidentiteter försöker att ta sina liv och varför ett stort antal föräldrar än idag väljer att slå sina ickeheterosexuella barn.
Normen återskapas i hur vi pratar och vad vi gör. Om du är villig att ta din del av ansvaret finns normkritik som verktyg för förändring.
Publicerat på 03 november 2010
0