Idrotten och den sociala uppdelningen i två biologiska kön

Publicerat på 07 juli 2010

5


Caster Semenya får tävla igen rapporterar BBC , på ett förvånansvärt respektfullt sätt om en jämför med den tidigare rapporteringen om och mediala spekulationer kring Semenyas kön, kropp och fysik.

Att idrotten är en värld där män och kvinnor delas upp extremt mycket det vet vi, detta uppmärksammade Stockholm Pride år 2008 då Idrott var tema. Var är idrottsklubbarna när Pride firas 2010? Var finns riksidrottsförbundets prioritering av att idrott ska vara för alla oavsett sexualitet, kropp eller genus?

Idrotten och sporten är en värld som vi som rörelser inte erövrat. Om du som läser tänker att den enda hbt-frågan vad gäller idrott är att slippa bli kallad bögjävel eller kärring på fotbollsplan, är du lite ytligt ute. Homo- och bisexuella står inte i fokus, utan det är transidentifierade personer, personer med transkroppar och intersexuella som mest hamnar i kläm.

Det blir exkluderande när ålder och ”kön” ska vara de enda faktorerna som bestämmer vilket lag du ska spela i. Om du när du var yngre boxades mot tjejer födda 90 och var bäst kommer du kanske att få mycket stryk när du som transkille börjar boxas mot killar (som föddes med killkroppar) födda 90. Vore inte det rimliga att du får möta någon som är ungefär lika bra som dig, oavsett kön och ålder?

Hur ska du byta om och duscha om du inte trivs med din kropp eller har en synligt trans/intersexuell kropp som du inte vill visa i ett omklädningsrum? Hur gör du som transkille om du injicerar testosteron som är dopingklassat? Det mest bisarra jag känner till är att denna dopingklassning även gäller för presicionssporter som inte har med styrka att göra – doping skulle liksom inte ha någon effekt. Och ändå är dessa sporter uppdelade i herr och damklass – vilka fysiska eller sociala skillnader är det man tänker sig ska spela roll? Eller är det bara för att hålla kvinnor borta från pengarna som man skapar dam-vm istället för att ha ett stort gemensamt?

Semenya får alltså tävla, men hon har blivit trashad i internationell media. Jag tycker att det är synd att hon och de som står på hennes sida inte har ställt krav: på offentliga ursäkter, att bli rentvådd, någons avgång eller vad som helst för att inte acceptera att media och makt får behandla människor hur som helst i sin genusförvirring. Dock kan jag förstå att hon inte orkar, att hon vill gå vidare med sitt liv och göra det hon är bra på. Det är inte mer än vad en kan begära.

Men jag skulle vilja ha en diskussion om hur denna typ av behandling kan undvikas i framtiden – både i Sverige och internationellt. Den medicinska vetenskapen har ingen enkel definition på vad som betecknar en manskropp och en kvinnokropp, men det är en del av genusskapandet att människor tänker sig att det är enkelt och av naturen givet. Det ger sig alltså inte av vare sig kromosomer, hormoner, genitalier eller sekundära könsmarkörer. Det senaste de var inne på var AGD – Anogenital distance. Absurditet, tycker jag. Vem bryr sig? Biologiskt kön är relativt, alla människor är mer eller mindre intersexuella.

Hälper det verkligen Semenya att sista förhandlingen skedde bakom lyckta dörrar? Jag tycker att det hade varit intressant att få höra expertisens resonemang – för Semenyas integritet har det ju inte direkt värnats om tidigare och nu vet vi ju inte hur de kommer att hantera liknande situationer i framtiden och vilka praktiska åtgärder de ska vidta för att ingen människa ska hamna i kläm igen.

Vad gäller media vill jag rekommendera läsningen av Forum för Levande Historias Hundbajs och bögkrav - en studie av mediernas skildring av hbt-personer som är författad av Emma Sahlman.