Som transsexuell förväntas du vilja passera – glida förbi obemärkt. Det har länge varit ett sätt för transsexuella att särskilja sig från de där könsöverskridande transpersonerna – de som är androgyna, tvetydiga, obegripliga och obekväma.
En transsexuell ska, tycker den första vågens transsexuella och deras medicinska expertis, sträva efter entydighet. Dessa självbilder arbetar i växelverkan med mediabilderna av trans i sina återskapanden. Jag har sett fler än tio referenser som är synonyma med ”opereras för att bli en riktig kvinna” eller ”man på riktigt”.
Dessa mediabilder, och de som tillåter sig att vara deras objekt, har inte för avsikt att förmedla transition är en mental, social och (ibland) fysisk process. De vill inte säga att allt kön, alla genus är sociala konstruktioner som är påhittade och att ingen är ett original.
Mediabilden som kommuniceras om transsexuella är en bild av ett offer som ”föddes i fel kropp”. Så blir också bemötandet av dem från den andra vågens transsexuella som inte har en önskan om att vare sig vara eller bli entydiga och normativa ”män” eller ”kvinnor” såsom det förväntas.
Det blir obegripligt om en transsexuell kvinna har ett annat kvinnoideal än Ebba von Sydow. Kan inte en transsexuell kvinna ha Tiina Rosenberg som förebild? Eller måste hela paketet av femininitet och heteronorm köpas för att ses som äkta?
”Som heteronormativ kräver jag att alla biologiska kvinnor som är mer som Tiina än som Ebba, ser över sin könsidentitet och anmäler sig för omedelbar korrigering av kön!!”
Sluta förutsätta att det finns något eftersträvansvärt för alla att bli en del av normen. Det hela systemet, inklusive några av den första vågens transsexuella själva, vill ha är assimilering. ”Var som du är, bara du är det såsom vi är de vi är”, är undertonen. Den andra vågens transsexuella kommer att utveckla fler transromantiska berättelser, synliggöra sina transkroppar än mer och fira sin transsexuella särart oftare. Vänta och se.
Amanda
21 maj 2010
Hej
Jag är cisperson och grunnar lite över en grej. undrar lite vad man kan göra för att transpersoner ska slippa ”komma ut”, att bli mindre normativ i sitt bemötande av människor. När man till exempel frågar någon om dennes partner så vore det normativa att fråga t ex en kvinna ”jaha har du pojkvän?” istället för ”är du tillsammnas med nån?(<– eller några)". det går ju inte att prata om någon utan att bestämma sig för om det är en han eller hon? skulle någon kunna ge mig några exempel på cisnormativt bemötande?
ps. mycket bra sida.
Arawn Repka
03 juni 2010
Hej! Bra fråga. Jag ska se till att skriva lite om det när tillfälle ges. Till dess kan du kolla ”rekommendationer för ungdomsmottagningar”. Hej!