Ibland blir jag förvånad över hur svårt vissa har för att ta in kunskap som serveras dem. Själv kan jag inte låta bli att koppla nya saker till gamla kunskaper och utvecklas. Kanske har det med nyfikenhet och utvecklingsvilja att göra?
Jag kan tolerera att någon säger transinkompetenta saker om man aldrig haft kontakt med hbt-världen och om man inte sitter i någon maktposition, där man inte påverkar transidentifierade personers liv. Jag kan förstå om man frågar ödmjukt.
Men jag kan inte förstå om någon i en maktposition säger efter en bra föreläsning om trans, genus och normer att ”vi har inte så mycket trans i vår organisation, för det är så svårt att veta vad transorna vill”. Jag kan inte heller förstå människor som i en liknande position könar en transkille fel och vid ens påpekande om detta bara säger ”hon eller han eller whatever”. Jag kan inte förstå eller acceptera när någon läkare som jobbar med transsexuella säger om transkillar att ”det går runt en massa kvinnor i samhället och ser ut som män, och ingen anar någonting”. Jag är inte okej med människor som inte lyssnar i ett samtal om en person vilka ord jag använder. Om de säger ett gammalt namn, använder jag det nya namnet. Om de säger ”ser ut som en kvinna” säger jag ”är en kvinna”. Att de inte förstår sin egen okunskap i frågan och lyssnar, utan bara utgår ifrån att de har rätt att uttrycka sig precis hur de upplever personen, trans i allmänhet och situationen.
Ett transkompetent språk handlar bland annat om att lyssna. Det handlar om att tala om en kvinna som genomgått en könskorrigering som vilken kvinna som helst, inte som en person som lurar andra med ett könsuttryck. Hon har lika mycket rätt till sitt kön som vilken annan kvinna som helst. Det handlar om ödmjukhet. Att rätta sig själv när man gör fel. Att inse att man inte kan allt om trans, bara för att man någon gång träffat någon som är det. Det handlar om att koncentrera sig och lyssna på begrepp. Att säga transorna istället för transpersoner är inte okej. Att säga transsexuell som samlingsbegrepp för transpersoner är inte okej. Att tro att det inte är viktigt med pronomen för alla är inte okej.
Sedan kan jag också förundras över hur många människor i min närhet som fortfarande tror att jag jobbar med homosexualitet och homosexfrågor. Hur kan de undgå att lyssna, ta in och förstå? Jag kan i alla fall inte undgå att förstå vad mina vänner jobbar med. Jag säger inte ”politik” eller ”ekonomi” eller ”juridik” eftersom det inom de områdena finns en stor mångfald i vad en person kan jobba med.
PS. Jag jobbar med transfrågor. De handlar om kön, könsidentitet och könsuttryck. Homosexfrågor handlar om sexualitet och attraktion. Alla människor har en könsidentitet eller ett könsuttryck. Vid sidan av sitt kön har man en sexualitet och attraktion, precis som man har en ålder, etnicitet och klass. DS
Immanuel Brändemo
01 juni 2009
Bra skrivet, som vanligt. Jag tycker ofta att det är svårt att veta var gränsen går för vad man egentligen ska och inte ska acceptera.
Däremot har jag alltid svårt att hålla mig för skratt när jag läser någon notis eller intervju där något pratar om hur viktigt det är att få mer kunskap om ”homo- bi- och transsexuella”…
Anna
16 april 2010
Vilket bra skrivet inlägg! Kan jag citera dig i ett material till en utbildning där vi ska tala om diskriminering?
Arawn Repka
16 april 2010
Hej! Tack, det är klart!
Hälsningar,
Arawn
Anna
16 april 2010
Då ”snor” jag (och ger adressen till sidan också med förhoppning om att fler läser och lär!)
Tack!