Om det blir fel

Om en person säger till dig att den vill bli kallad ett annat namn eller pronomen än vad du tidigare använt för denne, gör du förhoppningsvis ditt bästa för att följa personens önskan.

Att byta namn eller pronomen är inget hittepå som personen bestämt sig för och ber om för att jävlas och skapa problem för dig, utan ett allvarligt behov med ett syfte och en anledning.

Det är en stor och viktig sak att respektera, och det kan vara intressant för dig att veta att det på allvar gör ont när någon säger fel namn eller pronomen till en trots att de ombetts att säga ett nytt. En vän till mig liknade detta till att kallas tjockis: ”när de säger hon till mig istället för hen, är det som att de skulle kalla mig tjockis i var och varannan mening”.

Om du inte vet hur en person definierar sig, undvik i alla situationer att anta, förutsätta och könsbestämma. Undvik slentrianmässiga könsbestämmanden av grupper med uttryck såsom ”hejsan tjejer” eller ”kolla killen där borta”. Ett genus syns inte alltid utanpå. För att träna upp ett könsneutralt språk kan du säga ”den personen där borta” eller personernas namn. Fråga om du vill vara säker, och om det passar sig i situationen, och lyssna på vad personens vänner eller bekanta använder för pronomen. Det kan ge dig ett svar.

Det är ditt ansvar att lära dig att använda ett nytt namn eller pronomen. Du har ansvar för ditt eget lärande.

Tala långsammare, om det är ett problem att du bara hasplar ur dig något av gammal vana. Sätt upp en bild på kylskåpet på personen och skriv det nya namnet eller pronomenet.

Det är aldrig en förhandlingsfråga. Att definiera sin identitet är en rättighet, inget som du kan välja att ge eller ta ifrån någon. Den person det gäller har sin sanning för sig själv och sin identitet, och bara den kan veta hur det känns, och inte känns inombords. Den ska inte behöva förklara sig för dig.

Du kan aldrig säga ”men det namnet passar inte dig” eller ”du är för maskulin för att kunna vara en hon”. Sådana yttranden handlar om betraktarens subjektiva upplevelser av personen och betraktelser om kön, och de är faktiskt helt irrelevanta i frågan. En annan vän till mig sa ”min mormor sa att hon inte gillade mitt nya namn. Hon frågade: Varför kan du inte ha kvar ditt gamla? Det var ju så fint.” En bit in i det samtalet hade det kommit fram att det inte var min väns nya namn som var problemet för mormor, utan det faktum att hon ville att min vän skulle gå tillbaka till att se ut som en flicka och ha sitt gamla flicknamn.

För vissa transpersoner spelar namn och pronomen all roll i världen. För andra spelar det ingen som helst roll. Det beror mycket på vilken identitet personen har. Om någon dock upplyser dig om att det är ett nytt namn eller pronomen som gäller, spelar det all roll i världen att efterleva det. Bara för att vissa transidentifierade personer inte bryr sig alls, betyder inte det att det inte är det viktigaste för andra.

Om du upplever att det är svårt att lära sig ett nytt namn, eller att använda exempelvis ett könsneutralt pronomen som hen, fundera på vari ditt motstånd ligger. För det handlar just om ett motstånd, inte om ovana. Människor visar generellt inga tecken på att ha svårt att lära sig nya ord såsom SMS, MSN och Internet. Eller att Sydkraft byter namn till E-on, eller att kalla någon för Hasselrot istället för Olsson när någon gifter sig och byter efternamn. Motståndet finns i att inte vilja erkänna något annat än hon/han eller att någon ska få kalla sig för det förnamn som den identifierar sig med.

Om det trots allt blir fel, ansträng dig mer. Ledsen för hårdheten, men det är det enda som gäller. Den skuld och skam du känner för att göra fel, använd den som en motivation till att göra rätt nästa gång. Återigen: det är bara ditt ansvar.

I sådana situationer är det också önskvärt att du

• erkänner att det blev fel . Neka inte till det.
• ber om ursäkt och rättar dig direkt.
• inte blir martyrisk och säger till den berörda ”du måste förstå att detta är så svårt för mig”.
• inte börjar dravla om vad du upplever hos personen eller ger någon ingående beskrivning av din process. Det är helt ointressant. Fler än vad en kan tro fortsätter med ännu värre kränkningar som bara gör det värre och värre.
• pratar med någon annan om det om du behöver hjälp och stöd i din process. Inte med personen det berör. Den har troligen alldeles tillräckligt att bära på utan att belastas även av din process, skam eller analys.

Om du hör någon annan använda fel namn eller pronomen, rätta den. Det är absolut inte okej att använda ett gammalt namn eller pronomen när personen lämnat rummet. Det är inte heller okej att exempelvis som förälder använda ett gammalt namn eller pronomen för den tid som var innan bytet av namn eller pronomen. Bete dig som att personen alltid varit den som den är nu, även om det inte varit uttalat, formulerat eller medvetet tidigare.

Ett annat tips för just föräldrar och anhöriga: ta bort gamla bilder på personen från en tid då den inte uttrycker sig såsom den kanske gör nu. Om inte annat, fråga om hur du ska göra. Folk är ju olika även här, men var medveten om att det kan hjälpa och stärka att inte behöva mötas av gamla bilder av en själv.

Lycka till!

PS. Syftet med denna text är att stärka transpersoners rätt och möjlighet till självdefiniering. Den ska också vara en guide för människor i transidentifierade personers omgivning som upplever det som väldigt svårt att anpassa sig till de nya förhållandena. Om tonen upplevs som onödigt skarp, är det en spegling av den skärpa i tonen som  jag upplever oftast är nödvändig för att omgivningen ska förstå vikten av frågorna. DS

Taggad:förhandlingsfråga, förhållanden, förutsätta, formulerat, fråga, genus, hen, identitet, irrelevanta, könsbestämma, könsbestämmanden, könsneutralt, kränkningar, lärande, maskulin, medvetet, motstånd, namn, ovana, process, pronomen, rättighet, respekt, sanning, självdefiniering, skam, skuld, slentrianmässiga, språk, stöd, transidentifierade, transperson, upplevelse, ursäkt, uttalat, uttryck, vana

Inlagd i:bemötande, normativitet, tips